Steve Ditko är för de flesta mest känd som Spider-Mans medskapare. Mr. A, en av hans mer obskyra seriekaraktärer, var för politiskt problematisk för Marvel och gavs ut på annat håll.
2008 utkom Strange and Stranger: The World of Steve Ditko av Blake Bell. Denna matiga coffee table book berättar om serieskaparen Steve Dikto (1927-2018), vars karriär inleddes när serietidningarnas guldålder ebbade ut i mitten av 1950-talet. Mycket utrymme ägnas åt Ditkos år hos Marvel, där han bland annat var medskapare till Spider-Man. Ett kapitel fokuserar på hur han inspirerades av Ayn Rand och objektivismen, och hur hans världsbild kom till tydligare uttryck när han inte behövde förhålla sig till de stora förlagens restriktioner.
Mr. A, först publicerad 1967 efter uppbrottet med Marvel, lär vara Ditkos mest Ayn Rand-inspirerade karaktär och ska ha lånat sitt alias från kapitlet “A is A” i Rands roman Atlas Shrugged (1957). I samma veva skapade han The Question, som var en nedtonad version av Mr. A men drevs av liknande svartvita principer. Till skillnad från herrn med stort A, anpassades The Question för att blidka riktlinjerna från Comics Code, branschens (numera nedlagda) censurorgan som etablerades 1954 och som Marvel och DC Comics övergav först 2001 respektive 2011.
For the traitors of the good there is no mercy…no forgiveness…no consideration!
– Mr. A
Journalist på dagen, skoningslös vigilante på kvällen, blev Mr. A antitesen till en annan maskerad figur: Batman. Utan att besitta superkrafter röjer de båda upp bland buset, men med vitt skilda moraliska rättesnören. Medan Batman fokuserar på att förhindra brott och lämna resten till polisen, agerar Mr. A jury, domare och bödel.
Det är inte för inte som Alan Moore baserade Watchmen-skurken Rorschach på The Question och Mr. A. För den obarmhärtige Mr. A är empati och medkänsla synonyma med svaghet. Detta hans patos framstår som en pik mot så kallade bleeding-heart liberals, ett tillmäle som fick fäste under det turbulenta 1960-talet.
Mr. A vill inte kännas vid människans gråskalor. Ett av skälen är tesen att kompromisser leder till korruption. Men samtidigt som han förringar mänskliga egenskaper och emotionell intelligens (“I don’t abuse my emotions”), är han irrationell och känslostyrd. En vandrande självmotsägelse.
Att Mr. A. är en produkt av Steve Ditkos politiska väsen gör honom till en av serietecknarens mest intressanta skapelser – resultatet av en frustration över sakernas tillstånd, en indignation som ekar än idag. Det finns dock fortfarande god anledning att låta visst tankegods stanna i fiktionens värld.