SVT prövar ett spännande talangformat som lyfter fram låtskrivare.
Underhållning som fokuserar på musikskapare bakom kulisserna, på bästa sändningstid? Plötsligt händer det. I SVT:s nya format Songland får unga låtskrivare chansen att pitcha sin musik till kända artister som söker låtar. Panelen består förutom artisten (en ny för varje avsnitt) av en fast expertpanel: Linnea Södahl, Elias Kapari och Carl Falk. Denna trio agerar dessutom musikproducenter och leder färdigställandet av de låtar som väljs ut att poleras och spelas in.
Den amerikanska förlagan, skapad av David A. Stewart, sändes i två säsonger på NBC 2019-2020. När det var Sveriges tur spådde Expressens Mattias Bergqvist att Songland skulle bli ett fiasko och att SVT har “fastnat i Idol-fällan, den där allt som kan ses som utanför, udda eller underligt måste bort eller åtminstone tonas ner för att få plats inom marknadens ram”.
Tyvärr verkar Bergqvist likställa det kreativa samarbetets kompromisser med brist på integritet. Till saken hör, att för professionella låtskrivare och musikproducenter ingår det att anpassa sig till artisten som ska ge ut musiken. Det kommer helt enkelt inte att låta exakt likadant som låtens första demoinspelning, eller som i Songland, den första version deltagarna presenterar och framför live inför juryn.
Songland är alltså inte främst ett format för singer/songwriters (även om det kan framstå så då deltagarna sjunger själva), utan för låtskrivare som vill skriva åt andra. Det är ett värv i sin egen rätt. Vissa trivs bakom kulisserna, andra är även själva artister. I Songland finns båda varianterna representerade.
Klippen från studiomiljöerna är korta men tillräckligt pedagogiska för att ge en representativ inblick i arbetet. Visst är paketeringen kompakt. För att göra musikskapandets alla faser rättvisa, skulle man behöva göra en dokumentärserie som följer ett fåtal kreatörer över tid. I Songland låter man många få chansen, därav upplägget med hela 24 låtskrivare fördelade över sex avsnitt. Songland bör alltså ses som en mycket komprimerad spegling av hur det kan gå till i musikbranschen.
Det rör sig trots allt om talangteve, inte dokumentär. Uppfriskande nog har själva tävlingsmomentet en nedtonad inramning. Tonen är avslappnad och ödmjuk. Man har inte ens programledare. För att under en timme ringa in en kreativ process, fungerar det oväntat bra trots ganska tajt klippning. Med Songland har man skapat ett tilltalande koncept som för att summera, består av en rad lyckade faktorer:
Välkomnande stämning utan överdriven hajp
Entusiasmerande expertpanel
Mycket hög nivå på deltagarna
Smakfull blandning av artister
Stabilt kompband
Konstruktivt studiosnack
Fokus på musiken
Detta betyder förstås inte att tittarsuccén är given. Ett seriöst anslag har ofta uppförsbacke, så det är möjligt att Songland tas emot som för “smal” fredagsunderhållning. I så fall ska ingen skugga falla på de som bidrog till att göra Songland till vad det blev: en varm och inspirerande påminnelse om varför Sverige är ett musikland att fortsatt räkna med.
Relaterat
“Låtskrivares tid att skina i nya SVT-satsningen”, DI Weekend, 22/3 2023
“Valsinger: Svårt göra underhållning av låtskrivare”, Musikindustrin, 21/3 2023