Så här års är det dags att följa med Jon Voight, Burt Reynolds, Ronny Cox och Ned Beatty på en svettig kanotfärd i Georgia.
Regisserad av John Boorman, är Den sista färden (Deliverance) från 1972 baserad på James Dickeys roman med samma namn. Dickey skrev även manus. Allt utspelar sig kring fiktiva Cahulawassee River, vars verkliga förlaga Chattooga River spänner över de tre delstaterna Georgia, North Carolina och South Carolina.
Vildmarken lockar och hotar. Cahulawassee River ger och tar. Att passa på att upptäcka floden innan ett dammbygge förstör möjligheten låter som en bra idé. Men ödet vill annat för vännerna Ed, Lewis, Drew och Bobby. De hade nämligen inte räknat med att råka ut för aggressiva “mountain men”, som provoceras av stadsbornas blotta existens och närvaro.
Den sista färden är en lyckad kombination av äventyr, dramathriller och hämndhistoria. Genom åren har det gjorts många analyser av hur filmen behandlar teman som trauma, gruppdynamik, maskulinitet och moral. Banjoduellen och den ökända “squeal like a pig”-scenen är fortfarande givna referenser för skogsutflykter som går fruktansvärt fel.
Med svenska glasögon är det frestande att läsa in argument för allemansrätten, i ett land där “freedom to roam” inte är en självklarhet. Oavsett är det lätt att relatera till symboliken av frihetslängtan, liksom viljan att försvara rätten att ta del av det gemensamma. Den fria naturen är allas, åtminstone på federal mark.
Förra sommaren, 50 år efter filmens premiär, blev John Boorman intervjuad av BBC. I samtalet lyftes hur Den sista färden, trots dess otäcka innehåll, inte avskräckte folk från att besöka Appalacherna. Tvärtom bidrog den till turismen, inte minst i Georgia och Rabun County där filmen spelades in.
‘It was really about men living in a city suddenly experiencing nature in all its terror,’ [Boorman] says. ‘That was what people identified with.’
Hollywood har hittills låtit bli att göra en nyinspelning av filmen, och att det förblir så lär vara upp till Warner Bros. som äger rättigheterna. Det är nog mer sannolikt att bio- eller streamingpubliken får se ännu en urvattnad kopia – en River Wild möter Wrong Turn för 2020-talet?
