Det stormar i Norrköpingspolitiken. Planerade nedskärningar i kulturen har debatterats flitigt på ledar- och kultursidor.
Det som började som en lokal angelägenhet tog skruv med en text i Dagens Nyheter, där professorn Stefan Jonsson menar att “Norrköping visar hur nyliberalism parad med nyfascism ser ut i praktiken” (23/8). Sophia Jarl (M), kommunstyrelsens ordförande i Norrköping, tog inte kritiken väl och fyrade av en replik som ryar om en bortskämd kulturelit.
Debaclet ledde till onödiga missförstånd, varpå Jonsson kände sig nödgad att förtydliga vad han menade. I den spretiga debatt som följde stod författarna Ola Larsmo (Tidningen Vi, 11/9) och Niklas Rådström (DN, 17/9) för två av de klokaste inläggen. I sin text undrar Larsmo vilka som egentligen ingår i den omtalade kultureliten:
Är det alla som lyssnar på klassisk musik? De som läser böcker? De som skriver böckerna, eller de som spelar ett instrument på professionell nivå? Eller allihop? Uppenbarligen är det så att de som ägnar sig åt sådant snyltar på de gemensamma resurserna. Alltså motsatsen till att bidra till detta gemensamma.
Rådström är inne på samma spår:
De fria kulturarbetarna framställs å ena sidan som privilegierade och med alldeles för stort inflytande, inte sällan närmast som del i en konspiration att bemäktiga sig samhällsutvecklingen. Och å andra sidan som svaga, bidragsberoende, parasitära, en börda och oönskad del av samhällskroppen.
Han avlivar även myten att det bland kulturarbetare finns en utbredd fientlighet mot företagande och entreprenörskap. Att Sophia Jarl däremot har svalt myten, blev uppenbart när hon debatterade mot kulturredaktören Johannes Klenell i SVT:s Aktuellt (28/8). Jarl hade nämligen bestämt sig för att Klenell representerar de som blundar för kulturens tillväxtpotential. Förvirring uppstod när han sa precis tvärtom.
Lika bakvänt blev det i ledartexten “Kulturen mår bättre än sitt rykte” (DI, 10/9). I den påpekar Ellen Gustafsson att det går bra för flera svenska kultursektorer, något hon använder som argument för att minska kulturstöden. Samtidigt antyder hon, precis som Sophia Jarl, att kulturlivet präglas av tillväxtfientlighet:
Bilden av att det skulle vara något fult att koppla samman kulturen med den övriga ekonomin avslöjar att kritikerna varken förstår sig på pengar eller människor.
Gustafsson lyfter svensk musikindustri utan att intressera sig för hur allt hänger ihop; hur det kommer sig att vi har ett livskraftigt kulturliv och är ett framstående musikexportland. Att det under lång tid har satsats brett på kulturen och funnits politisk vilja och förståelse för att en näringsrik grogrund ger ringar på vattnet.
Kreatör efter kreatör vittnar om vad den kommunala musikskolan, fritidsgårdarnas replokaler, studieförbund, körverksamhet, yrkesutbildningar och möjligheter för barn och ungdomar har betytt. Alla blir inte Max Martin, Shellback eller Zara Larsson, men de som mäter allt i pengar och siffror blir snart kulturellt fattiga.
För nyliberaler är det bekvämt att använda inflationen som alibi för att skära i kulturen. Men skära vill man oavsett ekonomiskt världsläge, liksom att vilja marginalisera eller rentav avveckla public service. Dogmatiska timbroiter lär inte nöja sig förrän man har “befriat” kulturen genom att ge “noll skattekronor till kulturen”.
Därför är det viktigt att komma ihåg var den ideologiska ledstjärnan pekar, när ledarskribenter som Mattias Svensson låter påskina att det bara rör sig om en “marginell besparing” i tuffa tider. Att nedskärningarna är ett delmål på vägen gör inte den långsiktiga agendan mindre oroande.
Uppdatering 11/9 2024:
Uppföljande kommentar i DN av Stefan Jonsson, ett år senare: Grattis Elite Hotels som får hundra miljoner av kommunalrådet Sophia Jarl.
Uppdatering 25/11 2024:
Norrköping får ett nytt styre bestående av Socialdemokraterna, Liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna, rapporterar lokala medier. Detta sedan Vänsterpartiet meddelat att de släpper fram kvartetten.
Nytt styre efter politisk oro i Norrköping (TT/Aftonbladet)
Sophia Jarl blev rikskänd i fjol sedan det borgerliga styret beslutat att lägga ner kulturförvaltningen i Norrköping. I stället skulle verksamheten organiseras inom Tillväxt- och utvecklingskontoret, vilket väckte starka reaktioner.
‘Från och med i dag är moderaternas och SD:s krig mot kulturen avslutad. Kulturen vann, mer pengar kommer att skjutas till’, säger [Vänsterpartiets gruppledare] Nicklas Lundström.