Folkskräck om ett amerikanskt par som hamnar i klorna på en lömsk sekt i Hälsingland – vem kunde ana att det skulle bli sommarhögtidens motsvarighet till Karl-Bertil Jonssons julafton? Med sitt hopkok av hippieflum och hedniska riter, kan Ari Asters Midsommar (2019) vara den perfekta midsommarfilmen.
Kort efter premiären släpptes den 171 minuter långa Director’s Cut-versionen. De 23 extra minuterna bjuder på en del midsommargodis, dock är det mer än bara kul kuriosa. Exempelvis har de bärande karaktärerna fått utökad dialog, vilket gör att sprickan i det unga parets relation blir än tydligare.
I ovanstående bortklippta scen får vi se mer av våra svenska skådespelare, framför allt Anki Larsson och Dag Andersson. Hårgasekten är i färd med att dränka en hjärntvättad grabb, Florence Pughs huvudperson Dani reagerar med bestörtning och ritualen avbryts. Med ättestupan i färskt minne gör hon det rimliga antagandet att människooffer inte ingår i normala svenska traditioner.
Christian (Jack Reynor) å sin sida, tycker inte att hotbilden är tillräckligt stor för att de ska fly hem till staterna. Under grälet står det klart att Dani är den som ser mest nyktert på situationen. Av utrymmesskäl är det förståeligt att scenen ströks, men den är viktig för karaktärsutvecklingen och för att betona Danis växande frustration. Med eller utan sill och nubbe, är Director’s Cut värd att se i sin helhet.
Ps. Jag har tidigare skrivit om Bobby Krlics filmmusik till Midsommar, som förtjänar separat lyssning.